Fick ett samtal igårkväll av Isolde. Hon var en gamal vän till min syster Connie, min syster och de lärde känna varandra när hon var här på ridläger några år tidigare. Hon älskar att hjälpa missförstådda hästar och har en verksamhet i Skördebygden med ett par hästar som ingen vill köpa på grund av deras temperament. Hennes förhoppningar var att genom träning och kärlek en dag kunna sälja hästarna vidare till goda ägare. Fast det gick inge vidare för henne och nu för några dagar sedan fick hon beskedet att hon inte kunde hyra stallplatserna längre. Hon ringde tydligen Connie först men eftersom hon bor i stan nu med pappa och hans fru kunde hon inget göra, men hon berättade att jag var där och det var väl därför Isolde tog kontakt med mig.

 

Eftersom jag är nyinflyttad hade jag lite problem att hitta till gården men med en ordentlig vägbeskrivning gick det. Gården var ganska stog och ägdes egentligen av familjen Guldspurs. Dom hade länge hyrt ut stallet för en mycket låg kostnad men tillslut insåg dem att det inte skulle hålla i längden. 

 

I alla fall, så fort jag stiger in i stallet ser jag den här underbara Selle français hingsten. Utöver honom fanns det bara en ponny kvar. Hon hade faktsikt tack vare låga priser och löfte om att träna hästarna gratis lyckats få alla sålda. De var bara dessa två bråkstakar kvar. Hon erbjöd mig först samma sak men när jag änd hade pengar gav jag henne 890 sc för honom. Hon tackade inte nej då detta dessutom betydde att hon kunde behålla sin ponny. Som tack för hjälpen erbjöd hon sig att ge oss ett par lektioner för hon verkade vet vilken utmaning jag hade frönför mig att träna honom.